VIL PFangenskapen. Vid skenet af facklor gingo damerna de Vatteville öfver en gård och sedan genom en underjordisk gång samt ankommo slutligen till ett torn, der de inträdde genom en liten port, som mycket liknade den trånga ingången till ett fangelse. Det var der man hade insatt den kungliga familjen; men man tillät aldrig de tvänne grefvinnorna att nalkas de rum som innehades af de höga fångarne. Municipal-embetsmännen misstänkte hela verlden, och de omgåfvo de kungliga personerna med den strängaste bevakning. Damerna de Vatteville blefvo förda till ett gammalt förfallet hus, gränsande intill tornet och hvarest funnos ett kabinet och en sal, förvandlad till vaktrum. Inkomna i denna stinkande fängelsehåla, försedd med en dålig säng och tvänne halta stolar, betraktade de stackars qvinnorna, åt hvilka man tilllyse lemnat ett rykande talgljus, hvarandra samt omfamnade hvarandra, gråtande, och utan att kunna i början yttra ett enda ord. Hvilken förfärlig förändring i en tillvaro, hittills så angenäm och lugn! Hvilket utblottadt tillstånd efter så stort välstånd, hvilket elände efter så mycket öfverflöd! Sannerligen, åsynen