lilnöjrheten i första rummet, och den widare utwecklingen öfwerlemna wi åt ten swenska lättsinnigheten. En infäns vare flagar öfwer en ftodända, fom står i wägen till Berzelii park. Mannen måtte wara en utlänning; ty en werklig swensk klagar hwarken öfwer stockändar eller gropar, maskinremmar eller trissor, arsenik, nitroglycerin och dynamit, dåliga byganarsställningar eller ramlande hus; ty allt sårant angår honom icke förr än han blir kallad att wittna, då han sanningsenliat intygar oförswarligheten af bet befintliaa, men fällan har den till: frersställelsen att till person eller å ort fom wederbör hafwa på förhand anmält förhållandet Wi sakna alldeles hwad man skulle funna klalla folkpolis. (D. N.)