Norrländska Korrespondenten – 29 september 1868, sida 2

ögonen, närmade han sig vagnsdörren på den sida, der fru de Vatterille satt, och sade till henne med låg röst: — Då vi anlända tiil Paris, madame, hvilket larm j än må få höra, hvilket skådespel j än kunnen blifva vittnen till, så visen eder icke; dragen eder tillbaka i vagnen båda två så långt j kunnen; det gäller eder välfärd. — Ah, min herre, svarade grefvinnan, vi skola lyda eder; men hvad som än må hända, var öfvertygad att min dotter och jag aldrig skola glömma er och icke nog värdigt för er uttryckta vår erkänsla .... Den okände syntes uppskakad, men han lät icke grefvinnan sluta. Han återtog sin plats bredvid gendarmeribrigadieren. Vagnen inkom i Paris genom barriere des Bonsbommes. Den måste passera igenom en temligen tät hop af män och qvinnor, som vid åsynen af gendarmerne och den vapenprydda vagnen, förmodande af hvad beskaffenhet fångarne voro, företogo sig att med sträfva röster uppstämma de berygtade kupletter, som då voro så mycket på modet, och hvilkas innehåll hufvudsakligen gick ut på att aristokraterna skulle släpas till lyktpålen, att de skulle hängas. Fröken de Vatteville, förskräckt, gaf till ett anskri, men hennes mor ladn