Norrländska Korrespondenten – 25 september 1868, sida 3

Oförmodadt arresterade midt ibland deras förbluffade betjening, som dessutom icke vågat sätta sig till motvärn, hade damerna de Vatteville knappt fatt til att taga med sig litet penningar och några för resan oundgängliga saker; sedan förde dem deras vagn, förspänd i hast och körd af en bonde från grannskapet, ditkallad för detta ändamål, på vägen till Paris. De första sålunda passerade stunderna i denna vagn, hvars färd framåt ackompagnerades af vildt skrän från de samlade pöbelhoparna, voro förfärliga. Modern och dottern kunde icke annat än tro sig vara för alltid förlorade, och det tycktes som ingen skulle kunna komma dem till hjelp. Emellertid vakade försynen öfver dem, och Gud hade utsträckt sitt finger, för att beskydda dem. På något afstånd från Versailles, och just som man passerade en by, lät en befallande röst höra sig och tillsade kusken att stanna. Sedan såg man en man med ett trefärgadt skärp omkring lifvet, och hvars anletsdrag voro dolda under brädtena af en stor hatt, svinga sig upp på kuskbocken och i det suveräna folkets namn göra anspråk på rättigheten att vaka öfver fängarne. Denne man hade för de eskorterade gendarmerne uppvisat en en befallning från municipalitetet i Montfort. Militärerne bugade sig som,