skares arrestering, som damerna de Vatteville anlände till Paris. Man kan lätt föreställa sig att dessa tvänne utmärkta och eleganta fruntimmers färd genom de städer och byar, som de måste genomresa, utgjorde en lång följd af beskymfningar och förödmjukelser, med ett ord var en verklig sorgefärd. Deras titel af grefvinna, orsaken till deras arrestering, så orimlig den än var, inverkan af den i Paris den 10 Augusti utfärda revolutionen, allt bidrog att ytterligare uppreta städernas och landsbygdens innevänare. Ån grupperade sig de berusade männen, som utkommo från klubbarne, omkring vagnen, hvilken eskorterades af gendamer och skreko med olycksbådande röst: — Ned med fördettingarne! Till lyktpälen med aristokraterna! Ån var det qvinnor, förhärdade af elände och ursinniga af förtviflan och hunger, som, hotande de båda grefvinnorna med knutna händer, skreko: — Död öfver Österrikiskans medbrottslingar! Helene, nästan tokig af förskräckelse, slöt sig med ångest intill sin mor, som, mera lugn och sättande sin förtröstan till Gud, tröstade genom sina smekningar och sina milda ord det stackars barnet, som lifvet tycktes nästan vilja lemna.