Norrländska Korrespondenten – 22 september 1868, sida 4

) JUN JUudpotttäpsattn. llelsning från Upsala möte 1593, till Kyrkomötet i Stockholm 1868. (Efter tidningen Upsala.) Och Jag skall vara eder Gud, så skolen J vara mitt folk. 3 Moseb. 26: 12. Väl trenne sekler ha förrunnit I tidens haf — och slägten svunnit I Christi tro, sen ljus geck opp Uti vår byggd, med Luthers lära, Som landets söner!) skyndat bära Till vår fäders fröjd och hopp. Snart Sverige en man var vordet I enighet och tro på ordet, Som lif och frid allena ger. Hur blir det nu?— Vårt nya möte, Hvad bär det väl uti sitt sköte? Så Christne spörja mer och mer. När Sveas Kung af Gud har makten, Visst vill han äfven hålla vakten Kring Sveas helga tempelhärd? Och väktarne på Zions murar De se väl ock, hur ormen lurar Och har sitt ombud — otrons svärd? — Ja visst de se det! — men ej bäfva, Hur mörkrets makter än sig häfva Mot Herran upp — hans segern är Ty han skall vågen sönderbryta, Och otrosandar fåfängt ryta Mot kraften, som all verlden bär Bed då derom, vårt Kyrkomöte! Att kyrkans Herre i sitt sköte Dig sluter in — med nåd och frid! Att han välsignar dina böner, Och skänker kraft åt Nordens söner Mot våld och svek — i andlig strid. Mot tidens otro, verldens gyckel, Du har ju himmelrikets nyckel — Och vet Guds rikets hemlighet! — Försvara skatterna derinne, Göm Herrans ord i troget minne: De kunna ej borttaga det. Så Gustaf Adolf drog i striden För ljug och tro och samvetsfriden, Och segern han i döden vann. Gå du också mot ondskans makter Att pröfva himmelrikets krafter — Och du skall segra ock, som han. Ja, bygga opp — ej rifva neder, Det är en Csristens namn och heder — När han på klippan uppbyggd är. Men tidens barn på lösa sanden De föka stöd för menskoanden, Och ropa: frihet, frihet här! ) Upplysning heter frihetsruset, Men utan Christus ) — sanna ljuset! Man honom ej vill veta af. Det kunde vara så — den tiden, 1) Olaus och Laurentius Petri. 2) Joh. 8: 36. 3) 1:a Joh, 2: 23. 5: 11, 12.