Norrländska Korrespondenten – 22 september 1868, sida 4

Finnes det något absolut ondtiwerlden? — I min tanfa ide, ty Gud, all: tings skapare, är det absoluta goda. — Det onda, som uppenbarar fig inom menskligheten, fan ide wara annat än relativt; d. w. s. jag antager, att det ligger i slapelsens plan, att menniskan skall under den strid mellan ondt och godt, som hennes egna anlag, böjelser och passioner framkalla, småningom ars beta sig fram till den arad af fulländning, som skaparen med henne åsyftat. — J den långsamma utweckling genom hwil: ten, enligt hwad geologien wifar, jord tlotet under wäldiga naturkrafters strid blifwit hwad det är, will jag fe en före: bild af mensklighetens strid för att fom ma till sitt mål Jag antager till och med, att striden mellan ondt och godt är rent af nödwändig för menniskans tillwaro. våt t. ex. några generationer efter hwarandra icke hafwa hafwa något ondt att bekämpa, utan wara i ostördt åtnjutande af liswets goda; det skall icke dröja länge, innan ett förfäande instalser fia, fom föranleder undergång. Historien satnar ide exempel derpå. Man lan säga, att det onda och goda ligger i mennislans natur på lika sätt, som, i naturen, alla troppars existens beror På en fanmmane hållande (coercitiv-) och en utåtwerkande (repulsiv) kraft. Tag bort endera, och sroppen förswinner. Hwarhelst en cen tripetallraft finnes, framträder, enligt geometriens ewiga lag, en centrifugals lraft äfwenledes.