Norrländska Korrespondenten – 22 september 1868, sida 2

des att vilja anse som en hjelte, kunde icke afhålla sig från att göra en böjning med hufvudet, som kunde passera för ett någorlunda lämpligt svar. Emellertid vilja vi nämna några ord om dessa tvänne unga män, till sin natur så olika, och som komma att intaga ett ganska betydande rum i vår berättelse. seorg, son till en landtbrukare, såsom vi förut nämnt, var stor växt och såg bra ut; ett öppet, fryntligt och ärligt ansigte intog genast till hans fördel. Ett utmärkt sätt att vara, som icke tycktes tillhöra hans samhällsställning, ådrog hans persons uppmärksamheten; och likväl var han icke annat än en simpel landtman. Bernard var liten och af en temligen klen kroppskonstitution; hans ögon blickade fram under tjocka, buskiga ögonbryn, och hans blick tycktes vilja undvika den persons, med hvilken han talade. Lika mycket, som den ene, redan vid första anblicken, väckte sympathi och deltagande, lika mycket misshagade den andre. Den förste, öppen och intagande, kunde lätt genomskådas, den andre, inbilsk och dryg, var en gåta. Båda hade då och då träffat hvarandra på klubben. Med detta namn, infördt från England, benämnde man de sammankomster, der man på ett temligen bullersamt sätt diskuterade styrelsens åtgärder, lagar, reglementen