Hwarjehanda. En konungens högst betrodde man fände sig öfwermåttan förolämpad deraf att mwa:ten på Gustaf Adolfs torg i Stod holm understundom försummade att göra honnör för honom. En dag, då han ånyo obemärkt passerat halfwa torget git Han direlt fram till wakthafwande Officeren och förebrådde honom hans försumlighet. — Kors, jag tyckte att Ers Exellens mins fade! ursäktade fig denne. — Binfade? swarade den förorättade med wärdighet, jag har gått öfwer hela torget utan att hwarten röra hand efter fot. — En dukatleveranter. En bonde i traften af Mondrison i Frankrike köpte nyligen ett swin af en i hans närhet boende förpaktare. En morgon, då bonden skulle lägga frisk halm under swinet, såg han något glänsande i densamma, tog upp det och fåg till förwåning och glädje, att det war en — louisdor. Följande morgon skyndade han tidigt uti swinstian, undersökte halmen och fann åters igen en lonisdor. Sålunda förgingo flera