Article Image
——ä—— D — genom afgjutning, elektrotypi, fotografi eller andra förfaranden, fom ide skeda originalen. Jnitiativet till detta popu: lariserande af konstsföremål förskrijwer fia från werldeutställningen 1867. Ar förnuftet och den planmessiga an: ordningen allena nog för att betrygga wärt ekonomiska wälständ? Denna fråga, yttrar en insändare i veSmålandspoften, will jag ide beswara hwarken genom ett långdraget refonnes mang eller bewis utur skriften, fom för wår tids trånghöfdade materialister har ingen anktoritet, utan genom ett faktum, som tydligt bewisar hurn otillräckliga wi äro sör oss sjelfwa och huru lätt wåra ftiften lunna emgestaltas, när den fom är högre än wi finner det nödigt. År 1854 på wåren inflyttade till Furuby socken en man wid namn Per Månsfon. Till fitt yttre är han owanligt liten, med långt, swart, på gammaldags wis ibenadt hår, mager, och sned i ryg: gen, men trots fina nu nyphunne 76 år är han ferm och lätt i fina rörelser. San töpte fia wid besagde tid, till större delen på krita, en hemmansbit, som i dagligt tal lallas Lillarvd. Här har han sedan dess haft fin werld och fitt allt, här har ban uppenbarat sitt skaplynne. Det lilla stället har genom Per fått ett för ändradt utseende, täckt och angenämt all: deles olilt grannarnas. Läångs wägen och nästan rundtom utgöres ramen af en med smaffull ordning uppdragen och wäl wårdad björtskog. Sjelswa taflan är ett l ftenfritt, med reguliert anlagda wägar genomskuret ålerfält, hägnadt af fläta stenar, och ungefär i def centrum frame sticker, under skuggan af en samling töf rila träd, det anspråkslösa tjellet, ett annat och litet Mamre, och på behörigt afftånd derifrån, på en torr OM snygg plan, har den lilla tillhöriga hjorden sin hydda. Den lille mannen tycker allde: les ide illa om fremlingens besök, fom förråder intresse för hwad natur och flit i wänlig samwerlan här åstadkommit, för att göra hans hem angenämt. Kom då med mig, min läsare, gör en lätt Onuaning i förftugudörren och följ mig till höger in i dagligstugan! Denna är liten, och de låga, med täta hänggardiner före sedda fönstren insläppa endast en sparsam dager, ändå alltid tillräckligt att wisa oss en gammaldags ordning. Der du nu fer lyrkoläpp, nycklar, böcker, Alacögon, ullsax m. m., just der hafwa de ock sedan första inflyttningsdagen haft sin anwisade plats, och efter någonderas begagnande hänger eller lägger dem han: den melaniskt på samma ställe. Detta ordningssinne är både tide och rumbesparande. Jnlåta wi of i samtal med mår wärd, få gör han reda för of Hart och med ledig tunga, hwarföre han i allt gjort få och ide annorlunda. Hans aume ma är mera tyftlåten, men fördensfull ide mindre werlsam i hwad på henne antommer. Detta åldriga par har upp: fostrat flera barn, alla från spädare ål: ter wanda wid arbetsamhet, ordning, sparsamhet och undergifwenhet. Fadren har alltid warit en patriark för fin oms gifning. Han säger till ven ene: fom! och han fommer, och till den andre: gör det! och han gör få. J huset har all: tid warit en själ och en anda, och fadren är själen. Af sönerne wistades manligt: wis, den tid de alla woro i i föräldrahufet, 2:ne, stundom 3:ne, wid jernmwägss arbete, hwilka samwetsgrant, efter afdrag as lefnadstost, hemsände allt hwad de förtjente till afbetalning å den lilla hemmansdelen, under det de öfriga Året om stannade hemma fysfeljatte med odling och öfrigt arbete å gården; och det har synts fom barn od föräldrar haft allt gemenfamt. Denna samilj har lefwat helt och Hål: let för fig sjelf. Fadren har ide emot: tagit och ide gjort någon onödig bjudning, har aldrig begärt och aldrig ittädt fig någon borgensförbindelse; har aldrig genom handel sökt någon winst och deris genom också aldrig blottställt fig för nå gon förlust, har aldrig emottagit, men också aldrig gjort någon liavid der ons styfwern fattats; har alltjemt warit den till Guds hus först anlände, men äntå, AfO AA Na Bf tH-Sondo wavit sand

18 september 1868, sida 4

Thumbnail