miljer hade emellertid kunnat undvika att drifva med strömmen och, skyddade af deras anseende för heder och dygd, trots tusentals faror, fortfarande kunnat bibehålla sig i besittningen af sina förfäders jord. Till detta lilla antal hörde familjen de Watteville. En helt nyligen passerad tilldragelse hade bidragit att, som de åtminstone trodde, åt dessa tvenne qvinnor af en exemplarisk godhet, betrygga en säkerhet, som ingenting tycktes kuuna rubba. En häftig eldsvåda hade under natten utbrutit i en hederlig jordbrukares farm och ladugård i Galluys, och underrättelsen derom hade nästan ögonblickligen kommit till Bel-Air. Inom ett ögonblick voro alla på benen i slottet. Bernard, rörlig och snabb, oaktadt sin lastbara natur, var en af de förste, som underrättade damerna de Watteville om händelsen, och sjelf skyndade han till brandstället, i spetsen för en hop folk, som af god vilja lupit till för att hjelpa. Det är dock saunt, att den så plötsligt tillkännagifna branden för honom icke var något annat än ett tillfälle till förströelse och oordentlighet: att få deltaga i de dryckeslag, som skulle stärka och uppfriska de arbetande, var utan tvifvel hvad han egentligen tänkte på; dessutom var det larm och tumult; hvilket godt tillfälle för en älskare af nattligt stoj!