Sweriges förmänligaste fred, af C. Georg Starbäck; De twenne blommorna, poem af Klippans fon; Twenne ffönbeter från Nilen, (med illustration); Till Magnus Stenbocks porträtt, (iluftration); I drömmarnes rike; John Camp: bells expedition i Indien, I, (med illustration); Hafwets pryrnad, II, (med twå illustrationer); Siena i Ztalien (med twå illustrationer); Sångerskan, berättelse af Marie Sofie Schwartz; Hjelp i nöden, poem af Wilhelmina, (med il. lustration); Ett litet skälmstycke för töfet; Några stora och märkwärriga trär; Stockholms Djurgård och dess fommartif, (fortf.), af Andersson Edenberg, (med illustration)) Kongl. Serafimer-ordengde lasarettet, af —r— (med illustration); Mäster Oloss bröllop, (fort. fr. föreg. häfte), aj C. Georg Starbäck; Charad, af Wilhelmina; Rebus och uttydningar. — Falsk angifwelse. Under denna rus brit granskar Göteborgs H. o. Sjöf.-T. beswäreskriften af te 70 uttelkare, bwilta tlagat öfwer Victor Rydbergs wal till ombud wid kyrtomötet, och wi jar att deras beskyllningar mot hr R. om kristendomsfiendtlighet äro alldeles falsta, enär hwad han härom uttalat är bibelns egen lära. Or B. Rydberg har i allmänhet mycket litet ordat om hwad han sjelf i dessa heliga ämnen tänter och tror; han har nöjt fig med att jamwetsgrannt utrera hwad Nya Teftamens tet lär om Kristi person, och retta har han gjort med utförliga citater och fram srällningar af striftens egna ord. På tagligen hafwa tlagandena ej läst nägot af V. Rytbergs arbeten vå de kunna sramtomma med en så falsk beftylning. De stulle rå hafwa funnit att han stär helt och hållet på biblisk grund och att hang bemödanden engast gå ut på att bibehålla tenna ren och oförfalskad. Man må tock först läja och begrunda innan man hastar ästad med en få grof be styuning fom för tristendomsfiendtlighet! — Höljden of att wiga baptister. Vice pastorn i Winslöf i Stane P. Thulin, har af domtapitlet i Lund blifwit dömd til 3 månarers förlust af prestembetet, för det ban, i strid mot gållande före sattningar, utan föregängen konfirmation tels meddelat nattwarden åt en hems mansegaretotter från Fellingsbro foden i Nerike, Anna Jonsdetter, hwilken, utan att hafwa utträrt ur fwenffa ftatstyrfan, litwäl hittills på grund af wissa baptistista dubier rörande döpelsens fatrament icke låtit konfirmera sig; dels ock utfärrat lysning till äktenskap och fetermera sammanwigt bemälda till Winge löfs församling inflyttade qwinna och hennes trolofware, skomakaren Johan Swärd. Til sitt förswar för dessa ät: gärder, som af domkapitlet benämnas wårdslöghet och oskicklighet i embetets ntöfning, har hr Thulin anfört, att Anna Jonsdotter är döpt och enligt sitt dop tillhör den swenska lutherska kyrkan samt, enligt företerda intyg, i baptiftförsamlingen i Arboga undfått nådemerlen, hwarwid förutgången konfirmation ide warit behöflia; att pastor Thulin ide ansett Anna Jonsdotter kunna eller böra förwägras wigsel, enär hon, fom ide blifwit i enlighet med kgl. förordningen af 23 Oftober 1860 i annat i riket til lätet religionssamfund upptagen, kommit i åtnjutande af kristna kyrkans nådemevel och både med munnen och hjertat bes