Bernard, sålunda indirekt uppmanad, steg skyndsamt upp och, som vanligt, glömmande att betala det vin, hvilket han temligen ymningt druckit, skyndade han ut på gatan, för att gå till mötes den triumf, som han trodde att man beredde honom. På platsen framför kyrkan och deromkring befann sig en hop bedröfvade och modfällda menniskor; då och då hörde man skrik af qvinnor och barn, som endast tvenne timmar förut blifvit ryckta ur sömnens sköte genom eldens framfart, hvilken hotade att uppsluka allt. Några hade förlorat allt, under det att andra hade genom en försynens skickelse kunnat rädda några kläder eller möbler, sorgliga qvarlefvor af ett anspråkslöst välstånd, mödosamt förvärfvadt genom ihärdigt arbete. Dessa qvarlefvor lågo under bar himmel, under det att männerne i byn utsläckte de sista lågorna och framdrogo ur gruset allt, som elden skonatGendarmerna i Montfort, under natten underrättade om olyckan, hade anländt dit i galopp och redo omkring öfverallt, bemödande sig att återställa ordningen och vakande öfver att ingenting af de räddade sakerna undanstals af några mindre samvetsgranna personer. (Forts.)