en dröm, att ni skulle finnas i Sverge. Jag anlände dit i går, och — o, himmelska lycksalighet! — i dag har jag funnit er. Är ni gift? Jag stammade: Ne-ej! Himlen vare lofvad! Skulle ni kunna älska mig?) Jag teg af förvåning. v, förkrossa mig icke! Låt mig då åtminstone få blifva er vänninna; allt hvad jag äger tillhör er. Nekar ni äfven detta, så är detta min sista tillflykto — hvarvid framtog hon en dolk ur sin barm. Rörd af så mycken kärlek, så mycken skönhet, föll jag till hennes knän, och kysste hennes händer. Med en röst. darrande af lycksalighet, ropade hon nu: bdu vill då bli min! O, säg, säg vill du bli min make?) Din för evigt! svarade jag, icke mera mäktig mig sjelf, och slöt henne i mina armar, vKom då!o? sade hon med ett förtjusande leende och drog mig sakta in i ett närgränsande rum. Der framtog hon ur ett silfverskrin en bundt papper och öfverlemnade densamma till den förvånande uuge mannen under följande tilltal: — yllär, min älskade! är den lilla gåfva jag bestämt för dig i den händelse jag skulle vara nog lycklig att återfinna dig.o Den lilla gåfvan utgjorde en million