ett trolll — Good nigt, Sir? — I dank you, Sir lFrån mannen med silfverfracken och guldbyxorna skyndade jag nu med klappande hjerta och ljufva aningar in i den praktfulla salong, som gjort Hurfva så ryktbar. Der satt, eller nättare halflag den sköna Ladyn i en sidenklädd soffa. Gud, hvad hon var skön! Vid mitt inträdande for hon upp med ett utrop af glad öfverraskning, och störtade derefter — betänk blott höjden af min förvirring — emot mig med öppna armar. , har jag då ändtligen funnit dig, sköna ynglinglo utropade hon, i det hon tryckte mig till sin svallande barm. olar jag då ändtligen funnit dig, dig, som jag nu i 2:ne långa år sökt öfver nästan hela Europa! Himlen vare lofvad! och härvid nedsjönk hon på sina knän, i det hon dolde det högt rodnande anletet i tvenne händer, så fina, hvita och späda, som endast Albions döttrar hafva dem. Emellertid stod jag liksom förstenad. Jag visste sannerligen ej hvad jag skulle tro om den sköna Ladyns förnuft. Jag böjde mig ned för att upplyfta henne och hviskade derunder: Säkert ett misstag, sköna Lady — måhända har en tillfällig likhet med någon annan bedragit eder. Jag måste utsäga det ehuru påkostande det än är.o.... Jag förde nu Ladyn åter till sof