son. Derefter förde, hon till honom Jacqueline, hvilken stod blek och försagd. Kyss henne l sade modren. Då kysste Georges henne på båda kinderna. På den ena af dessa kinder rann en liten varm, förstulen och från hjertat kommen tär. Georges läppar uppsögo denna bittra och ljufva tår, för honom tusen gänger dyrbarare än en perla i en orientalisk konungs bägare. Denna andra kyss, som togs med modrens tillåtelse, försonade och renade icke denna den första? I de ta äfveutyr maste rättvisan utplåna änea till sista spåret af våld. Georges var redan långt borta, då man ännu ropade från båten: Nästa år lo Ilan svarade: Nästa år bo Hans hjerta svararade: vuÄldrig l (Slut). ö