Norrländska Korrespondenten – 11 september 1868, sida 4

Från spetsen af en liten höjd, fom kunde ses från båda ändpunkterna, skulle vet affyras twå gewårsskott. Det första skottet war signalen till att man slulle Hålla sig färdig, och wid det andra skottet skulle lokomotiverna sättas i gång. De twå motstånrarne äro på fin post; hwar och en står på sitt lokomotiv, bererd att resa ästad på den gifna signalen. Det första skottet gär af. Nu, förflyta 5 minuter, 5 århundraden för de wäntande. Plötsligt dånar det andra skottet uppe från höjden, och de twå lokomotiverna sätta fig i gång. Först gå de långsamt frams åt, efterhand tiltager farten, och til flut rusa de i wäg medljunpelten8 hastighet. Det lokomotiv, hwarpå mr Wood befinner sia, synes gå hastigare än hang motståntares, oc han hinner också midten af banan förr än mr Clark. Men 50 alnar längre bort mötas de twå Iotkomotiven och rufa emot hwarandra. Sams manstötningen är förfärlig. Mr Woots lokomotiv wältar öfwer fin förare, fom bet krossar, skållar och qwäfwer på en sekund. Det lokomotiv, hwarpå mr Clark befinner fia, får främre delen krossad, ångan strömmar ut, och det lös per ännu nägra alnar framåt. Men mr Clark är förswunnen. Wid fammanftöts ningen bar han kastats 10 steg bort från ffenorna i uttanten af skogen, der man omfiver finner honom afswimmar, fönderslagen, med ett ajbrutet ben och ett ansigte fom är stålladt af ångan. fär karen har förklarat, att mr Clarks får ide äro rörliga och att han skall Und komma med lifwet. Hwad hang mot ständare beträffar, få har man under los komotivet entast framdragit en oformlig, oigenkänlig massa. — Åran war rärdad. — De wa rysligt hwae wattnet fallit på ett par tragar, fare en bärare til en annan. — Hur wet du tet, tu? frå. gare den sednare. — Jo, sir du den röln ränna på ångfartygert? — Nå, än jen då? — Jo du, häromdagen wa ho bara twå tum öfwer wattenytan, men nu är ho nära en hel aln. — Olika belåningar för dufwor. J fjol fick en tysk grofhandlare i Stock. bolm M-r 6 månader på Långholmen för stöld af rufwor. J år fid samma M. wid lanrtorukomötet första priset (silfwermeralj) också för dufwor (kanske just desamma) Hur tiderna kunna förändras! — Hos en yrost anhöll en bonde om tre skäppor forn till lång. Hjertans gerna, fare prosten; Aå upp på loftet och hemta dem. Bonden gick, men fann ej något forn på loftet, hwarom han underrättade prosten. Huru, fade prosten, då har du wisst ide återlemnat mig bet jag lånade dig för ett år sedan, annars hate du säkert funnit det. Bonben blygdes öfwer fin otacksamhet och återlemnade wid verpå följande skörd den lånade spanmålen. — Krigets offer. En tysk matematiker har roat sig att ungefärligen uträkna huru många menniskor setan werldens skapelse i krig förlorat lifwet, och har, efter af honom tillgängliga fällor, funs nit det oerhörda talet uppgå till fjorton tusen millioner. Om alla krigets offer kunde åter uppstå och ställa fig bredwid hwarandra, skulle de bilda en kedja som rädte sexhundra gånger omkring jorden, ja, om endast de fallnes pekfinger lades ofwanpå hwarandra, skulle den deraf bildade pelare räcka sexhundra tusen mil öfwer mänen. Den, som wille räkna dessa i kria fallne ech dertill dagligen anwände 19 timmar, behöfre 336 år dertill. Sjöfartsunderrättoelsor. 1868 -. 1: I rk. nä. ART 224