i fråga om krig och fred börja starkt motsäga hwarandra, är det ej underligt att det börjar på omkring i hufwudet på vem, fom alltid stirra på ve små fer nomen, till hwilka yttrandena i den half: officiella pressen böra, i ftället för att rigta fin blid på sjelfwa förhållandena, hwilka fortfara att wara sådana de äro, antingen regeringens pressorganer eller regeringens män yttra sig för fred eller för kria eller för båda delarna på en nång. Unter det Constitutionnel hela tiden warit uppfylld af fredsfsörsäkringar, är bet således ej underliat att en krigisk artikel i Bays nyligen wäckte en sådan uppståndelse, att den såsom en utomordentlig nyhet flög ut öfwer werlden på telearafens snabba wingar och öfwerallt wäckte stor uppmärksamhet. Det torre dock ej wara så farligt som det låter. Fenomenet hörer wisserligen till Sfiuxens swårlösta gåtor, men man börjor snart blifwa så wan wid dem, att man ej mer tillägger dem når fon synnerlig betydenhet. Ware fig burusomhelst, tro wi dock att finnegstämningen hos franska folket är öfmers wägande fredlig och i detta fall är wår öfwertygelse att kejsaren swårligen skall tunna wäga för det närwarande bryta freten, som för alla natiener är under närwarande förhållanden lika nörwändig som den är begärlig. Under dessa för hållanden må man derföre ej tillmäta mer än behörig wigt åt de ofwoannämnde bocu8-pocug, fom i Frankrike bedrifwas genom pressen och i festtal.