Norrländska Korrespondenten – 11 september 1868, sida 3

derna. En duell är vanligtvis några ögonblicks verk. Men här, i denna strid med bakhåll och med förbundna ögon, då de bäda motståndarne icke kunde sigta på hvarandra utan måste söka utspana hvarandras rörelser, kunde och borde väntan blifva lång och plågsam. I hela fem minuter stodo Georges och Louspillac orörliga. De afbidade hvarandra och vande sig omsider vid tystnaden och mörkret. Slutligen framflyttade Louspillac, uppmärksamt lyssnande, med utsträckt pistol och färdig att skjuta vid det ringaste ljud, sakta och långsamt först ena foten och derpå den andra, hvarpå han stannade. Georges rörde sig icke ur stället. Efter ytterligare tvenne minuter gjorde Louspillac en beslutsam åtbörd, och tog, alltjemt följande qvarnen, fem steg framåt efter hvarandra. Georges stod orörlig. Nu var det icke mer än sju eller åtta steg emellan de båda motståndarne och en knappast märkbar curva. Hvarje rörelse kunde nu medföra döden, det visste Lous