Norrländska Korrespondenten – 11 september 1868, sida 2

bref och gifver sina instruktioner åt Jacques; då han varseblef Louspillac och Beautrubin, tog han några steg emot dem och helsade. Louspillac förde handen till sin hatt. Jag kommer icke för att be er om ursäkt, sade storskrytaren grinande. Det har jag aldrig förmodat, min herre svarade Georges. Louspillac trodde, att han visade sig öfverlägsen genom att visa sig oförskämd. Georges beslöt och lyckades äfven att trots allt vara lugn och höflig. Se här äro juvelerna! återtog Louspillac, i det han tog pistolerna upp ur fickan, och kastade dem på bordet. Ladda en af dem, Beautrubin; herr mjölnaren skall ladda den andra — om han vet hur det går till. Var lugn b sade Jacques, jag förstår mig på det der! jag har i vintras skjutit två vargaroy Här är då den märkvärdiga qvarnen, fortfor Louspillac. Monsieur, jag har utan att göra en enda anmärkning eller invändning antagit er duell med förbundna ögon och med alla dess vilkor; men då man icke kan se, så är det möjligt att skjuta bom. Detta har ni icke förutsett. Jag förmodar att vi i så fall börja på nytt hy Det faller af sig sjelf monsieur.v Nåval! Låtom oss skynda, mina