Norrländska Korrespondenten – 11 september 1868, sida 2

vägrade likväl LouspillacC. Det var utan tvifvel löjligt; men man kan icke utöfver en viss grad trotsa allmänna opinionen. Då dessa saker voro reglerade, inlade Louspillac, hvilken antog Georges död för gifven och icke hade lust att sitta i fängelse, sina nödvändigaste effekter i en kappsäck och lånade tusen francs i guld af Beautrubin ... för att icke komma i förlägenhet under sin flykt. Timman var inne. Louspillac tömde det återstående af flaskans innehåll och reste sig upp, lifvad af konjaken liksom Georges af tanken på sin rättvisa sak. Han tog fram pistolarna ur id let, stoppade dem i de ofantliga bakfickorna på sin öfverrock och bad Beautrubin taga krut och kulor. På detta sätto, sade han, kan man icke se något; det ser utsom om vi gå ut på vår vanliga promenad, och vi slippa att få något sällskap. Denna försigtighet var nödvändig. I alla gathörn, i alla dörrar sågo Louspillac och Beautrubin grupper af folk. Bellevue såg med sina tusen par ögon dem gå förbi, granskade deras drägt och gaf akt på deras hållning. -Quoniam och ett par, tre andra följde lem länge på afständ. Beautrubin underrättade Louspillac derom, och denne