Norrländska Korrespondenten – 8 september 1868, sida 2

BYIYTanlerna. Novell af Paul Meurice. (Forts. fr. n:o 70.) vLouspillach utropade Louis häftigt. vAck! m:r Georges, m:r Georges;) sade Jacqueline, hvarför säger ni så? det är icke. möjligt! Här fins således icke mer någon fara ho Modren kunde icke säga ett ord, men hennes tystnad och bönfallande ställning inneburo samma fråga. Det är alls ingen faras, sade Georges, tåtminstone icke om några timmar. Er förtrollning är löst, min lilla prinsessa Jacqueline. Ni vet ju, att jag hade gjort ett löfte. Nu kommer jag som arkens dufva och förkunnar att vattnet är borta. O0! hvilken lycka! Men hur är det möjligt??o pAckl det må vara farligt eller ejv, utropade Louis — yJacqueline, är det verkligen sant som m:r Georges har sagt om era känslor? vJa, det är sannt! Jag har lidit mycket! omfamna mig, min goda tant! Har ni verkligen kunnat tro, att jag skulle blifva så otacksam och