Norrländska Korrespondenten – 4 september 1868, sida 3

kastar den med sin slunga och dödar jätten. Hm! sade Georges till sig sjelf, David tyckes verkligen likua den person i komedien, som står på endast 15 stegs afstånd, han beväpnad med pistol och motståndaren med värja. — Men jag är ett dumhufvud som står här och försöker vara qvick. Storheten och skönheten i den bibliska legenden ligga just i denna enkla och innerliga förtröstan på Gud och rättvisan. Ack! om jag hade denna enkla, varma tro, så skulle jag duellera på en enda laddad pistol och förlita mig på Gud; men emellertid har Jules moder lagt ett märke vid denna sida och Louspillac besegrade hennes son! — Men hvem säger, att Louspillac har segrat? Om han besegras i dag, är det icke då Jules som segrar ? I detta ögonblick inträdde Louis och hans moder. Jag kommer för att hemta ero, sade Georges till dem, för att gå med er till Jacqueline. Louis rodnade och bleknade. Han älskar henne! tänkte Georges. Madame Firmin blef förvånad och satte sig emot hans förslag. Låt se, sade Georges, oni har förtroende till mig, inte sannt? ni vet att jag icke skulle vilja öfvertala er till