Norrländska Korrespondenten – 4 september 1868, sida 3

något som jag ansåg för orätt. Kom då; jag skall förklara allt för er, eller rättare sagdt, allt skall förklara sig sjelt?. Louis hade redan sin hatt på hufvudet. Här är din schal. mamma lilla, sade han. De gingo. Under hela vägen vägrade Georges skrattande att lemna några upplysningar. Då Jacqueline varseblef dem, blef hon icke mindre förvånad än Louis och hans moder. Emellertid kysste hon varmt madame Firmin osh räckte sin lilla hvita hand å Louis. Ni ser på mig som om ni ville fråga mig om något, mademoiselled, sade Georges till henne; har jag inte sagt er, att jag en vacker dag skulle våga detta? Låtom oss tala öppet med hvarandra. Ni vet nog hvad jag har för elaka afsigter! jag kommer för att förråda er för hvarandra. Ja, jag kommer verkligen för att förråda er. Vet, först, Jacqueline. att Louis alltid har älskat er lika högt, och att er tant har lidit mycket af er köld, ehuru hon har förlåtit er. Och ni, madame och ni, Louis, jag säger er att Jacquelines hjerta alltid har tillhört och alltid skall tillhöra er; hon underkastade sig den sorgen att lefva ensam och misskänd för att icke gifva den der tölpen anledning till svartsjuka?. (Forts.)