Norrländska Korrespondenten – 4 september 1868, sida 2

tad af sin fiendes lugna och kalla hållning, och icke mindre af de många blickar, som hvilade på honom. Kafet var tyst som en graf. Louspillac hörde en af biljardspelarne säga: Nå Fredrik det är du som skall stöta. Hvad tänker du på? — Man tänkte synbarligen icke på något annat än på Louspillac. Gargonen satte fram talrikar framför Louspillac och Beautrubin, och frågade: Hvad befalla herrarne i dag?) oIngenting sade Louspillac högt. Vi vänta på, att er närgångne främling lemnar oss vårt bord. Gif mig tidningen. Han har den b sade Ernest med låg röst. Nåväl, gå efter den y Gargonen gick bort till Georges. Tidningen efter er, monsieur bho Georges nickade och fortfor att läsa. Louspillac höjde på axlarne, men Georges hade föresatt sig att icke se något. Louspillac såg deremot allt; han såg hur alla ansigten uppklarnade, hur alla hviskade till hvarandra och hur hans egen gloria allt mer och mer försvann. Den lille gubben, som hade talat med Georges, märkte icke, att gargonen för en qvart sedan hade tagit bort hans chokoladkopp, och han satt: