Norrländska Korrespondenten – 4 september 1868, sida 2

deles utom sig af raseri, under det Georges bibehöll hela sin kallblodighet. Monsieur, sade Louspillac, då ni har läst tidningen . . . b vGargonen har begärt den efter mig, monsieur ho oDet var för mig, monsieur. vGodt b, Har ni snart slutat?? oDet vet jag knappast, jag håller på att läsa en ganska intressant följetong. Det gör ni väl med flit, eller hur? Hvad befalles? — Garcon, smultron h Ahå! ni vill då nödvändigt att man vänder upp och ned på er l Louspillac kramade sin serviette i handen, han lyfte armen och kastade den i ansigtet på Georges. Men Georges hade anat denna rörelse; han fångade servietten i luften och kastade den för sin grofve motståndares fötter. De stodo ett ögonblick midtför hvarandra, tysta och hotande. — Louspillac var svartblå och hans ögon blodsprängda; Georges var blek, ty hans blod strömmade till hjertat. Alla de närvarande hade bildat en krets omkring dem. Ni har fönolämpat mig, min herre ho sade Georges. Så, ni har verkligen märkt det 2o0 svarade Louspillac.