Norrländska Korrespondenten – 1 september 1868, sida 2

för har hon icke mera varit er till mötes, och hon har förbjudit mig att nämna ett ord för någon, och allra minst för er. Men om ni icke är mera tystlåten än jag, så blir jag olycklig bo Var lugn, min goda Manon, detta skall blifva oss emellan. Tack! Jag vet nu hvad jag har att göra. Nu är det mig som de anfalla b. Ni ämnar väl inte ge er i gräl med dessa huggormar?) Var icke rädd. Men det är troligt, Manon att ni i afton skall få se mig hos er matmoder, och icke allenast mig utan äfven Louis Firmin och hans moder! — Farväl ly Monsieur! Vänta! Hvart springer han då! Gud hjelpe honom och mig med ho Georges var redan långt borta. Han hade sett på sitt ur klockan var half II, den timma, då Louspillac och Beautrubin vanligen frukosterade på militärkafbet. Han begaf sig genast dit. VIL Georges var i en uppretad sinnesstämning och hans vrede skulle konnat skada honom. Men händelsen gjorde, att Louspillac och Beautrubin ännu icke anländt till kaffeet; han hade således tid att lugna sig.