Ni har inledt bekantskap med mig medelst ett skämt, som har smärtat mig; men ni har genast ångrat det, och jag har genast förlåtit det. Jag betraktade er genom det lilla förstret på qvarnen, ni såg så ledsen ut! jag öppnade dörren för att kalla er tillbaka, men ni var redan långt borta. Sedan ha alla era handlingar bekräftat min goda tanke om er. Jag hoppas att ni nu förstår mig. Och derföre att jag högaktar er, bör ni icke förakta mig! Ni bör tvärtom trösta mig, tycker jag. Jag behöfver det! Jag är faderoch moderlös, alldeles ensam och så ung! Då man icke har lefvat längre, har man svårare för att lida. Jag har intet att dölja för någon och likväl måste jag dölja mina tankar för alla menniskor. Hur ljuft skulle det icke vara för mig att ega en enda förtrogen vän! Vill ni vara min vän och förtrogne, säg 27 Georges kände sig på en gång förtjust och lugnad. Den unga och vackra flickan försvann för honom; men en väninna, en syster erbjöd sig åt honom; han fann en själ, — en sällsynt fågel! Efter ett ögonblicks tvekan räckte han Jacqueline sin hand. Nåväl! det är afgjordt, jag underkastar mig, jag skall blifva er bror lo 0, tack lyMen, Jacqueline, låt mig genast