Hon skrattade hjertligt. Detta är riktigt sirenskratt, men man vet icke om ni derföre är verkligt glad. )Ack, jag önskar ingenting högre! sade hon på sitt ungdomliga och naiva sätt. Om jag icke är lycklig, så är det icke mitt fel, det försäkrar jag. Jag älskar glädjen ock lyckan b. Ni är förtjueande! Farväl, farväl, farväl b Stanna qvar! sade Jacqueline allvarsamt. Min Gud! skulle jag verkligen, utan att veta det, ha varit kokett mot er? I så fall ber jag er om förlåtelse. Jag vill alltid vara uppriktig, enkel och sann. Hör på, monsieur Georges ho Hon gaf honom ett tecken att sätta sig och återtog: Hör på. Jag vet icke om det är kärlek jag hyser för Louis, men jag vet, att jag hoppas och önskar att en dag blifva hans hustru. Ni vill läsa i mitt hjerta, nåväl, gör det! Ar ni nu nöjd ?? oIcke eynnerligtlo Säg icke så! Låt oss tala allvarsamt. Jag skänker er hela mitt förtroende! För er ensam yppar jag mig. Jag känner att ni är god och öfverlägsen. Suillet bör beskydda — liksom Gud. Ni tillhör en verld, som står vida öfver min: det är detta afstånd oss emellan som lugnar mig.