dra länder i frågan om knytande af hans delsförbindelser med de aflägsnaste läns ber, men sedan omkring etthundra år nöja wi of att tomma efter alla andra. Så i China, Japan och Siam, På de flefta utländska platser, ter förr swenska flaggan ofta wisat sig, blir den nu alt mera sällsynt. Mätte regeringen och wåra steppsredare ätminftone denna gång föfa att hwar i fin mon af det stora för retaget draga få ftor nytta fom möjligt för wårt land! — Från Berlin ftrifwes till Handels tidningen: Det beför fom eder konung i lörra månaden aflade hos fina slägtingar i Muftau, har hos of i allmänhet ej blifwit tillräckligt uppmärksammadt. Tidningarne ha inskräntt sig till att meddela h. m:ts ankomst och afresa. J Berlin war för tillfället ingen enda medlem af wår kungliga familj hemma, och fördens skull tunde wid wårt hof intet särskildt högtidligare emottagande ega rum. Kung Carl är emellertid den, som förstår att trösta fig öfwer sådant. Deremot emots togs han i Muskau med den största en tusiasm. Den lilla staden gjorde allt, som stod i dess förmåga, för att hos dess herrstaps trönte slägting framlalla ett ans genämt intryck. Då tonungens ankomst egde rum på aftonen, hade man tillfälle att wisa stadens täcka omgifningar, den berömda parten, det gammaldags slottet, badet o. s. w. i en artificiel, effettfull belysning, för hwilket ändamål den genialiste pyrotelnitern i Berlin Dobremont blifwit tallad till Muskau. Filt dagen natten upplyft war. Huruwida borgs mästarens tanfar för det tal, han wid äreporten Höll för konungen woro lika upplysta, har jag ej kunnat utröna; min sagesman har tywärr försummat att meddela mig ett stenografistt referat af talet. Afwen texten till det poem, som i all älsklighet öfwerlemnades till konungen af stadens wackraste flicka, har han undanz hållit mig. Desto mera met han att bes rätta om den förtjusande älskwärdhet, med hwillen konung Carl i Muskan eröfrat alla hjertan — undantagandes ceremoni mästarens och de versoners, hwilla betratta hofetitetten såjom målet för allt furstliat sträfwande. Jsynnerhet männen äro hänryckta af hans sätt att uppträda, medan damerna i allmänhet tydligen bes dragit fig i fina förwäntningar om den bländande glansen i en kunglig uppenbas relse. På männen har företrädeswis det lifliga intresse imponerat, som konungen brukar egna åt alla ekonomiska och induz striella inrättningar. Framför allt har landthushållningen warit föremål för hans uppmärtsamhet. Han har antecknat myc tet, fom han ansett wara wärdt att in! föras i Swerige. — Naturligtwis ha de goda inwånarne i Muskau förbluffats öfver tonungens ogenerade wäsende, hwilfet få starlt kontrasterar mot hans furfts liga swärföräldrars wanor. IVid de ges mensamma spatserfarterna har han roat sig med att göra lifkusken sällskap på tuftbocken samt här, rökande och sjungande, lemnat fria tyglar åt sitt glädtiga lynne. Det furstliga herrskapets nöje öfwer denna glömska af den kungliga wärdigheten skall ingalunda ha liknat hans eget, ifynners het fom tobaksrökandet ej eger hemlands rätt i prinsens af Nederländernas omgifning. Men ännu wärre! Nå, Hamelman, säger kungen till liffuften, hwad säger ni om en cigarr? Se der, tag er