warande starka konkurrensen, och tillfölje deraf de ytterst tryckta priserna, inwerla vå arbetsslickligheten hos handtwerkarne inom wårt samhälle? Skomataren Edman, fom först erhöll ordet, ansåg tons kurrensen werka gort, ty den frammanade ökad arbetsamhet, orrhållighet, flit och omtanka. D:r Edqwist instämde, men ansåg att alltför stor konkurrens werkar menligt på arbetsskickligbeten; ty fara är att arbetaren tänker blott på att få arbetet färdigt. Hr J. Blomqwist ansåg konkurrensen wara bra såwäl för förs brukaren, fom tillwerkaren, få framt neml. konkurrens ide är missbildar; men nu bes finnes den werkligen wara ret, och orsaten är att hwarken producenten eller tonsumenten förftår att affärsmessigt bedöma eller uppfatta fitt handlingssätt. Fabriför E. I. Widman fruktade att följden af öfwerdrifwen konkurrens blef ben, att handtwerkaren ginge ginwågar eller afwägar, för att kunna hålla sig uppe. På få sätt skulle den gamla wälkända swenska ärligheten undertryckas och slarf och oruglighet intaga ref; plats. D:r Edqwist framställde nu det förslaget, att föreningen wille uttala sig för en wiss åsigt och ett wisst tilldägagående, såwål hwad beträffar warutillwerkningen som åsättande af dess pris. Häremot uppe trädde skom. Edman. — På fråga af ordföranden: om de förfamlare biträdde eller instämde uti de åsiater, fom i denna fråga blifwit uttalade, neml. att konkurrensen är got; men öfwerdrifwes den, få werkar den alltid menligt på arbetets duglighet, swarades enstämmiat: Ja. 8.3. Om andra frågan: Hwad kan och bör göras för åstadkommande af täflan mellan Upsala handtwerisidrare till förfärdigande af mera utmärkta arbeten, för att derigenom befordra större arbetsstiklighet? woro alla enfe att något bör nöras för uppmuntrande til ftörre ffidlighet och att tillfälle till den skulle beredas att få vylita arbeten försålda och ordentligt betalare. Til winnande häraf anfäg bokb. Wenster en industri förenina tillifa med ett invuftri-lotteri lättast och bäst leva til målet. Häri instämde fabrik. Wirberg, Agerbera och Edman. Hr Florell hade samma åfigt, men uppmanare de närwarande att ide förgäta de af föreningen förut uttalare åsigter om en flöjoffola, der aldra naturligast och säkrast Fonftoch arbets skickliahet utbilrades. Deremot trodde hr Blomaqwist och d:r Erqwist att lotterierna woro otillständiga och befordrade moraliskt förderf samt onaturlig lyx. Fabr. C. I. Widman tillkännagaf att anfökan om att härstädes få inrätta ett lotteri redan wore inlemnad till fal. maj:t under före hoppning att få den bifallen. Hr Österlund påpekade ett och annat merel att uppnå samma mål, neml.: föranstaltandet af tillfälliga expositioner, der stickligheten kunde blifwa belönad och utmärktare ars beten försålda. Och antogs såsom de församlades åsigt: att det enda, fom låg närmaft för hand och för tillfället wore att göra, är bildandet af en invuftriförening och i samband dermed ett induitrislotteri, samt fåfom önskliat: åftads kommandet af tillfälliga expositioner, der framstående arbeten kunde belönas. 4. Den tredje frågan: Fan den frie arbetaren efter de nu warande trydta omständigheterna skaffa fig något ekono: mistt oberoende och wälstånd? föranledde