Norrländska Korrespondenten – 28 augusti 1868, sida 2

Men min Gud, monsieur, ni blöder! ni har skadat erho utropade hon häftigt. Georges märkte då att han stött sin hand mot en gren. bet är endast en liten skråma, sade han. Den är icke tillräckligt farlig för att kunna försona mitt dumma misstag häromdagen. Tala icke om det b återtog Jacqueline lifligt. Det är glömdt! ni ser Ju, att jag icke tvekat att kalla på er. Men låt oss stanna en stund, jag ber er, och försök att hämma blodet. Ni har skadat er! Det var min skull by Georges lindande sin näsduk omkring armen. Se så, nu är det hjelpt b sade han Låt oss nu gå vidare. Hur kunde m:r Louspillac våga förfölja er ? Jag hade gått för att se om min amma, hvilken har en stor familj och som jag hjelper så godt jag kan. Då jag skulle gå ut från hennes bostad, fann jag honom utanför dörren. Han sade till mig i sin vanliga tvära ton: vJag har väntat på er, jag har något att säga er och måste tala med erboHvad som mest förskräckte mig var att han var ensam och utan m:r Beautrubin, hvilken eljest aldrig lemnar honom. Jag bad honom lemna mig och försökte gå vidare. Men han upprepade befallande: Jag vill tala med er! och gjorde en rörelse liksom för