Norrländska Korrespondenten – 28 augusti 1868, sida 2

BYtYTannerna. Novell af Paul Meurice. (Forts. fr. n:o 67.) Då hon blef honom varse, ropade hon: Hjelp mig, rädda mig! Att hoppa öfver gropen och springa fram till Jacqueline var för Georges ett ögonblicks verk. 901! förlåt mig, min herre! sade Jacqueline till honom. ag är rädd för m:r Louspillac. Ilan ville tvinga mig att tala med sig. Jag tog till flykten, och han förföljde migoa Hvar är han då? Derborta, i nästa allee. pVar god och tag min arm, mademoiselle, och var icke rädd, sade Georges, hvars hjerta klappade af harm och rörelse. Då han vände sig om, såg han verkligen på hundra stegs afstånd Louspillac i andra andan af allen. Jacqueline drog hastigt med sig Georges under det hon oroligt såg sig tillbaka. Hon märkte, att Louspillac efter ett ögonblicks tvekan vände om oh försvann. Hon andades åter.