Norrländska Korrespondenten – 28 augusti 1868, sida 2

räddad för denna gången, min riddare!? Tack! svarade Georges, hvilken nu icke en gång vågade vidröra denna ömma hand med sina läppar. Det är jag som bör tacka ern Förorsakar då denne inan er verkligen så mycken förskräckelse 2 Förskräckelse är icke råtta ordet, men jag ryser och känner afsky hvarje gång jag ser honomo Det är möjligen afsky...men det skulle kunna vara motsatseno Hon svarade icke, utan gjorde endast en liten högdragen åtbörd. Georges fruktade framför allt att förolämpa henne, hvarför han hastigt bytte om samtalsämne. Ni bor förträffligt här! Här kan ni vara lugn och lycklig! Lycklig så ensam! Ack, huset förefaller mig för stort! Min far harinredt det för en hel familj. Men jag är åtminstone hemma hos mig, och det är mycket. Som ni har sett, så hyr min stackars tant rum och bor otrefligt och dystert? Hvarför bor hon icke hos er 2 Hon skakade melankoliskt på hufvudet. Åmnet var alltför ömtåligt för att han skulle vågat fortsätta. Han återtog: Hur vet ni, att jag har varit hos Madame Firmin 20 vJag har just sjelf skickat er dit.