Norrländska Korrespondenten – 25 augusti 1868, sida 2

till Beautrubins karakter. Man hade äfven åtskilligt att berätta om hans åsigter och offentliga lif, men den vigtigaste händelsen deruti var hans sammanträffande med Louspillac. Den ene var tjock och fet, den andre mager och skrynklig, båda voro lika dumma, elaka och förderfvade. Ett par dylika personer kunna naturligtvis icke vara annat än de största ovänner eller de bästa vänner i verlden! Louspillac hade länge bibehållit sitt agg till den person, som förvexlat honom med en portvaktare. Men sedan dess hade Louspillac höjt sig i sin egen aktning och i andras beundran; han hade ju dödat en person! Han var till följd häraf genomträngd af en känsla af obestridlig öfverlägsenhet med hänseende till Beautrubin. Han väntade honom med fast fot, men endast med en likgiltig och föraktfull nyfikenhet. Beautrubin, som icke anade något, nedföll plötsligt som en bomb och utan att säga ose upp i sitt hus i Bellevue. Louspillac mottog honom kallt och högdraget. Nåväl) sade Beautrubin. phvad nytt? Hvad har händt här? Här är jag nu. Har ni sett till huset ?n Min herre, sade Louspillac, vför hvem tager ni mig, om jag får fråga?) För hvem tager jag er? Det vet jag inte, svarade han groft.