Norrländska Korrespondenten – 25 augusti 1868, sida 2

ligt för att gladt njuta af lifvet. Han hade ännu tio sköna år för sig. För hvem skulle han dessutom arbeta och slita ut sig både till kropp och själ? För den dumma Anatole? Visst icke; fadren hatade sin son och orsaken dertill var följande: Anatole hade för ett år sedan förälskat sig i en vacker grisett. Detta ansåg Beautrubin icke för något ondt. Ilan hade förfört henne. Det gjorde heller ingenting; ungdomen måste ju roa sig, och pappa Beautrubin sjelf tyckte om dårskaper. IIan var derför alldeles icke missnöjd med den eländige Anatoles kärleksäfventyr, och en vacker dag, då han händelsevis träffade flickan hemma hos Anatole, frukosterade han tillsammans med dem och sjöng Beranger vid deserten. Men då Anatole till slut begärde att få gifta sig med flickan, rynkade Beautrubin ögonbrynen och höll för sin son en lång föreläsning öfver familjoch samhällslifvet, samt befallde den unge mannen att genast afbryta allt umgänge med den stackars grisetten. Anatole gjorde motstånd och följden häraf blef, att Beautrubin tillslöt för honom både sin dörr och sitt hjerta, gaf honom endast 100 francs i månaden att lefva på och beslöt att öfverlemna honom åt sitt öde samt att sjelf sluta sina dagar i Bellevue. Af denna berättelse slöt Georges