Kejsarinnan Pugenies ring. Det var den 23 Juli 1794, franska revolutionens skräcktid lefde sina sista timmar. I ett af de dystra fängelserna af det gamla slottet Luxembourg satt en ännu ung qvinna, hvars sköna ögon voro uppsvälda af tårar, med hufvudet lutadt mot handen, försjunken i tankar. Det var Josephine Beauharnais, som blifvit enka samma morgon. På cellens stengolf låg ännu det af tårar genomdränkta brefvet från hennes man, general Beauharnais, i hvilket han tagit afsked af henne innan han gått till den omättliga guillotinen. Att hon ville rädda honom var hennes förbrytelse och den var stor nog att försäkra henne döden genom bödeln. Hon gjorde sig beredd derpå; det förskräckliga egde ju ej mera någon skräck för henne. I morgon, i morgon var det möjligtvis förbi. Och plötsligt, liksom ville hon ej försumma det gynnande ögonblicket, drog hon sin mors ring från figret kysste den under tårar hundrade gånger och utropade: Du skall aldrig falla i bödelns händer, ej du! för dig skall nog finnas en plats, der du blir begrafven. Hon såg omkring sig på golfvet och blef varse en lös sten. Hon lyftade upp den och dolde ringen i jorden uti fördjupningen, sedan tillslöt hon åter denna gömma. Men Josephines öde förde henne ej till schavotten. Med Robespierres fall fyra dagar senare slutade skräcktiden och fängelserna öppnades. Josephine var fri. Tvenne år voro ännu ej förflutna, då den ännu sköna enkan räckte sin hand åt en ung, af den första krigsäran uppburen general: Napoleon Bonaparte. Några veckor senare var hon vittne till de triumfer, hvilka hennes man firade i Italien på slagfälten. Kom så den 18 Brumaire, Bonaparte blef konsul, hennes residens blef slottet Luxembourg. Då erinrade sig Josepbine åter sin förborgade ring. Den var för henne liksom en klenod, som förenade henne med det förflutna. Bonaparte följde henne till fängelset, der hon blifvit enka. Stenen var lätt funnen och med ett glädjeskri lyftade Josephine upp sin mors ring. Konsul Bonapartes fru var stolt öfver fru Beauharnais. Hon satte ringen bredvid Napoleons vigselring. Är förgingo. Josephine hade blifvit kejsarinna och satt vid sidan af en verldsbesegrare på verldens mäktigaste tron. Kriget mot Österrike stod åter för dörren Napoleon kom, för att taga afsked af Josephine innan han drog ut i fält. Han kysste henne på den ädla pannan och tryckte hennes hand. oMadame, frågade han plötsligt, för