trubin, och mot honom skall min hustru icke kunna hålla mig tillbaka b vJo, det skall hon göra, och hon handlar rätt deruti, ty ni är skyldig era döttrar det! sade m:r Bigle. Madame Molineau log, och madame Bigle sade: Men du, Bigle, du kan ju visa dig modig, ty du har ju inga barn h Låt mig vara ifred, madame Bigleh utropade Bigle häftigt. I detta ögonblick, då alla talade och larmade, sade Georges: Tillåt, mina herrar! jag tycker verkligen, att man är alltför mycket villradig.n Ja vist! sade Molineau, som omsider genom att slå i bordet med sin pappersknif, lyckades ernå ett ögonblicks uppmärksamhet. Mina herrar, sade han, vlåtom oss vara lugna och förståndiga. Jag har ett förslag att göra. Å ena sidan skulle ingen uppträda som medtäflare med m:r Beautrubin, och å andra sidan är ett uppskof af valet en direkt förolämpning mot m:r Beautrubin. Jag ser således icke mer än en hederlig utväg, och den är påkostande, men nödvändig. Vi måste skiljas åt, mina herrar, vi måste upplösa Konstens vänners sällskap. Vi skola meddela ortens tidningar, att vi, efter abbe Chauvelots död, icke hafva något föreningsband och mål. M:r Beautrubin skall då icke kunna