Norrländska Korrespondenten – 21 augusti 1868, sida 2

han vände om ett hörn, gjorde Louis en åtbörd liksom för att hejda honom, men han besinnade sig och följde honom. Snart stannade de utanför ett hus, som arkitekten förut hade observerat. Det var omgifvet af en dubbel rad gamla almar, mellan hvilkas löfverk man kunde se en vacker trädgård, full af solsken, fåglar, frukter och blommor, och i bakgrunden boningshuset, uppförd af tegelsten med gröna luckor. Se, ett sådant vackert hus! sade Georges till sin följeslagare. Låtom oss icke stanna, jag ber erb svarade Louis häftigt. Här bor... Jacquelinebo Ah, är det härb utropade Georges. Och i det han fortsatte sin vandring, kunde han icke afhålla sig från att kata en blick tillbaka på denna trädgård. Detta till hälften dolda hus tyckte han öfverensstämma fullkomligt med Jacquelines halfbeslöjade tillvaro. Ack! ban skulle sannolikt aldrig sätta sin fot inom denna ljufva tillflyktsort! och han skulle likväl kunnat inträda! Vi måste tillstå, att under den vecka, som Georges bott i Bellevue, hade han ofta tänkt på sin vackra värdinna, En gång hade han till och med sett Jacqueline. Han satt vid sitt fönster, då hon gick öfver torget,