Norrländska Korrespondenten – 21 augusti 1868, sida 2

—7 n— — ——— —5 och jag lofvar att icke längre besvära med min närvaro, utan reser härifrån så fort mir Fortin blifvit utnämnd. Min enda önskan är att visa mig tacksam för er gästfrihet, genom att bereda er en utväg att utan fara fortsätta era konststudier. Alla uttryckte sin beundran, och arkitekten från Paris blef enhälligt utvald till ledamot af sällskapet Konstens vännerd?. Låt någon ännu säga, att förtjensten är misskänd! Damerna tackade och komplimenterade i sin ordning Georges. Madame Molineau, som satte så högt värde på tapperheten, var icke den sista, som lyckönskade dagens hjelte. ?Ni måste utan tvifvel handtera pistol och värja utmärkt, monsieur? frågade hon naivt. Jag, madame! Ack! jag har aldrig haft tid att lära mig fäkta, och jag tror att jag aldrig har rört eldvapen. Men, det är detsamma, madame, jag försäkrar att jag skall sofva lika lugnt för det. V. Några dagar efter denna sammankomst gingo Georges och Louis Firmin tillsammans hem från den påbörjade nya rådhusbyggnaden. Georges gick ett par steg förut och just då