son underlåto att bewisa sin härlomst, och man började tro, att allt forskande efter den laglige arfwingen skulle wara förgäf wes, och sterbhusets utredningsmän stodo just i begrepp att upphöra med alla Wir dare efterforskningar, då en ytterft till: fredsställande upptäckt belönade derag mi fade nit. Det befanns, att bland många andra, hwillka bära detta hederwärda namn, fanns en hr Dawid R. Harrison, en gift man, wäl 70 år gammal och far till en mängd barn, hwilka alla woro fyllda fina tjugo år. Hr Harrison bor i Harlem och har en lång följd af år haft anftällning såsom gravör wid The American Bank Note Company, Broadway 142 Newyork. För fort tid fedan blef han för första gången gjord uppmärksam på ofwannämnda annons af en af fina fame rater. J början betraktade han det Hela såsom en storartad drift — såsom ett för söt af hans wänner att göra sig lustiga på bekostnad af hans lättragenhet. Sedan man öfwertygat honom om detta icke war fallet, blef han få betagen af öfmerraff: ning, få öfwerwäldigad, att han war alldeles ur stånd att fortsätta sitt arbete och nödgades att söta hwila och stödi fin familj, för att funna återwinna fin förlo rade fattning. Han är fullkomligt säker på rättmätigheten af fina anfpråf, alldenstund han har tara bewis på, att hans un aflidne fader war den ende William Harrison, fom år 1796 reste från London och dessutom ställa andra, nyligen bekräftade, fakta hans rät: tighet till arfwet utom allt twifwel. Han crinrar fig tydligt, att hans far ofta be rättade honom om de omftändigheter, hwilka förmädde honom att utwandra till Amerika: att under förra delen af år 1766, under det general Georg Washington ännu war president, The Bank of North America önskade att utgifwa ett nytt flags sedlar, i hwilket den anmodade Englands bank om att genast öfwersända en skicklig gravör, för att gravera plåtarna till dessa sedlar, och att följden blef, att W:m Harrison utsågs till att utföra detta npps drag. Hr Harrison gifte fig under fin wistelse i Philadelphia med en fröken Nichardsson och blef far till åtskilliga barn, af hwilla Dawid kär det enda ännu Iefmande. Den person, som den lycklige arfwingen har att tacka för denna oerhörda rikedom, är en onkel, en bror till Dawids far. Han började fin bana såsom en fattig pojke, men genom onttröttlig flit och sträng sparsamhet öfwerwann han ala hinder och lade redan i unga år en fast grund till sin senare lycka. Ånnu ung, lastade han fig in på Handel med Oftinz dien, hwarigenom han, liksom mången ans nan, förwärfwade sig en förhållandewis ansenlig förmögenhet. Det påstås, att den lycklige mannen redan från landets alla delar är öfwerlupen med bref, i hwilka han på det enständigaste uppmanas att komma ihåg en mängd mwälgörenhetsinrättningar, hwilka behöfwa penningar. Otaliga enskilda personer hafwa wändt fig till den unge millionären för att erhålla smålån eller gåfwor.