I I JJIVUTL DRgat flddar moles det as PlUullte liga snöfält, vem plogen nyss förut un: ktanskaffat från sjelfwa banan. J de brant stupande afgrunderna brusa floder och bäckar, falla fom wattnet efter fmältande snö. Långs banan wisa fig mas: for af kinesiska arbetare, fom skotta uns dan den snö fom plogen efterlemnat. 102 mil från Sacramento uppnå wi Summit-valley 6,800 fot öfwer hafwet. Högre resa fig på ömse sidor fnörvals larna. Twå mil längre bort och wi passera den stora tunneln 1,959 fot lång, som betraltar oss med sitt cyklopöga. Wi ha änttligen nått höjden af det wäldiga berget och funna nu, på en höjd af 7,043 fot öfwer hafwet, skrifwa wårt non plus sultra på tunnelns granitwäggar. På andra sidan om tunneln sysselsätta sig kineserne med snöskottning. Ur tunnelns oräkneliga springor brusar wattnet. Flera timmars uppehåll innan det wäldiga lo: fomotivet Antilope, fom fört oss ända bit upp, låter ånghwisslan ljuda till tecken att tåget nu fortsättes. Ett nytt snöras twingar oss dock att ännu en stund dröja tills lineserne skottat undan äfwen detta hinder, och när tåget ånyo framgår sopa wagnarne mot tnöwallar på ömse sidor om spåret. Sex tunnlar af resp. 100 och 853 fots längd ha wi nu att pass sera. Blåaktiga snömassor nedhänga på deras wäggar, likt droppstensbilderna i Mammuthshålan i Kentucky. Wi ha redan nedstigit 100 fot. Raskore rörer sig nu tåget ned mot dalen. Ångan är afstänad, bromsarna nedsläppta; fom en örn med sammanwikna wingar och nästan ljurlöst sänker fig ned i dalen, rörer fig tåghet ur luftregionernas rike berget ut före och ned i Nevadas stora dalgång. Efter en färd af 9 mil ha wi ned: gått 783 fot från högsta punkten. Än raskare går farten ned i Truckees roman: tiska välvd; bergströmmar störta fig för derut och wi komma till den täckaste lilla alpsjö på jorden, sjön Tahoa, skogarna äro här af ofantligt omfång, de lemna wirke åt banan österut. Massor af fån: qwarnar drifwer den skummande floden, öfwerallt ser man arbetare sysselsatta med fullbordandet of den gigantiska par fific-banan. Kineserne fe med förundran det första bantåget komma utföre Sierra Nevada, de begripa den ofantliga wigten af denna tilldragelse, deras eljest orubblina ansigtsuttryck wexla för en enda gång i sällsamma rörelser, och dessa det himmelska rikets söner helsa den fru: stande ånghästen med hurrarop och swänga derwid sina hattar. De förstå nu att den amerikanska kontinenten snart noa öppnar sig för deras företagsamhet. Gällt ljuder ånghwisslan. Trudees stationen är uppnådd, 219 mil från Sacramento, 5,850 fot öfwer hafwet. Posthästarne betratta tåget med förwåning; de tyckas nästan förstå att deras arbete nu aflöses af ånghästen, deras kuskar funna nu liksom öknens araber, hoprulla sina tält och förjwinna i fjerran. Snart je wi odlad mark nedanför wåra fötter, gräs och blommor titta fram ur val: gångarne. På westra sluttningen of Si erra Nevada war säden mogen till skörd, war warm, yppig midsommar, på bergs: böjden åter war isig winter och på östra sluttningen en leende wårsprickning. Ånnu twå tunnlar hade wi att passera och in trädte omfiver på Nevas öppna, skoglösa fält. Just fom dagens sista skimmer lemnade bergets toppar förkunnade ånghwisslan att wi hunnit målet för mår dagsresa. Wi befunno oss i Reno, en stad af butiker, hoteller, salonger, fpelhelweten och låneinrättningar, hwilken inom en månad liksom genom förtrollning sprungit upp ur jorden. Hela bes follningen i denna nyanlagda stad, män, qwinnor och barn, störtade ut för att helsa oss wälkomna. Så slutade det första pasfageraretå ) gets färd öfwer Sierra Nevada den 17 Juni 1868. Egaren til en olossal sörmögenhet funnen. En gravör i Newyort ärfwer 14,000,000 dollars. J tidningen Fremad, fom ut: