skar och lansar, sällsynta skatter med de prunkande etiketterna: Skänkt af m:r Rusant. — Gifvet af m:r Bigle. — ÖkFunnet hos m:r Fabert.v — Alla voro utom sig af glädje, och tackade hjertligt Georges, hvilken var mindre förtjust öfver sin triumf än öfver sina beundrares naiva glädje. Och Molineau, som icke kommer!o sade mir Fabert. Skada! jag fortSätter bo Han ringde ånyo och alla blefvo tysta. Mina herrar, enligt dagordningen skola vi utnämna en medlem i stället för vår saknade och vördnadsvärde abbå Chauvelot. Jag har ännu en angenäm nyhet att meddela er, mina herrar! Det borde egentligen varit Molineau, som meådelat er den, men jag tager er till vittnen på, att han kommer öfver en timma för sent, och om jag inkräktar hans rättighet, så är det hans ock icke mitt fel. Mina herrar, ni torde erinra er, att flera blifvit föreslagne, bland dem den namnkunnige och utmärkte m:r Fortin. Men vi hade icke vågat hoppas, att vår lärde landsman skulle göra oss den äran att taga plats bland oss. Han är, som ni vet, korresponderande ledamot af vetenskapsakademien, och att få honom till president, vore att medelst en dyrbar länk fästa vårt blygsamma sällskap vid Franska akademien! En sådan ärelystnad,