är af hans ålder och som tyckes vara god och väl uppfostrad, skall han fråga till råds, derom är jag öfvertygad. Ni skulle kunnat, er sjelf ovetande, öka hans sorg. Nu skall ni tvärtom kunna mildra den, och denna tjenst skall ni göra mig. Jag är glad öfver att jag nästan har rättighet att bedja er derom. Men då måste jag berätta min olycka för er det är nödvändigt. Andra skulle framställa saken orätt för er. Det smärtar mig, men det gör ingenting. Vi ha en halftimme på oss, innan Louis kommer hemp Det kan man kalla karakter b tänkte Georges med beundran. Madame Firmin fortfor: Den 5 nästkommande Oktober blir det två år sedan. Det var en festdag är i Bellevue. Jules hade nyss blifvit advokat i Paris och tagit sig en månads ferier. Ack, monsieur, han var vår lilla stads lif och glädje, och alltid i spetsen för ungdomen, — något lättsinnig kanske — han var endast tjugotre år gammal! men han var hederlig och god, och han bar själen och hjertat på läpparne. Han älskade Jacqueline. Louis älskade henne äfven, men hans kärlek var blygare och allvarligare. Jules sade att han sjelf älskade henne som en vis man. För öfrigt voro de icke rivaler, de voro bröder. De kommo öfverens om, att Jacqueline skulle välja sjelf, och att