egna; så länge som menniskan, ofta till och med ten fom är tillsatt såsom hen: nes lärare och förebedjare och i denna egenskap äfwen har fia ålagtt att föregå med goda och lärorika exempel, ten ena stunden föregifwer fia tiena Gur merelst uppläsandet af ett ech annat bönformus fär, fom alls ide öfwerensstämmer med hennes förhållanren behof eller önffnins gar, och såleres är att hänföra till frrymteri, unter det hon den antra vagen eller stunden tjenar mammon med fina Aer: ningar, och detta få, att endast hennes egna begär, behof eller enslilta intressen termed blifwa tillgedoserda; få länge fom ten fattige mången gång behandlas mer fom tjur än fem medmenniska eller fom mettem i samhället; få länge fom tet företräreswis blant dem fomfått en bättre eller åtminftone mer dyrköpt bild: ning än sem kommer mängden till vel, hwarken anses sem synd eller skam att på ett nerrint och listigt fött frånröfwa en mermenniska bennes ungvemg esluld och frid och draga henne djupt ner och lemna henne wärnlös ut lastens, arme dets och elänrets dypölar; få länge fom vet, unter on få kahjad kristendom och bildnina anstinken men blott ffenbar yta, begås det ena brottet efter tet andra, utan att likwäl alla som ertappas ech sramhafwas för lagens myndiaheter, blifwa, i förhållande till brettens beffaffenhet och efter wanligt menniskoförstånd att tömma, lika hårdt träffade af lagens örfilar; få länge fom menniskan är tvunse gen att både af filt arbete och fina ego delur giswa tionde till den prest, fom mångenstädes blifwit henne helt och båls let podtyckligt påtwingad, och fom hon derföre ide har tet aldra ringaste för: troende till; få länge fom menniskan är twungen att med sitt arbete och i sitt anletes swett samt under allehanda före sakelser och betryck underhålla en prå lantde onyttig statslyx samt för dyrt af löna en rod af tjenstemän, fom äro tills satte mer för att öfwerwala hennes Ilefwerne och hennes skyldigheter än hennes intresfsen, och fom fårana wanligtwis uppträta fom ett slags plågsandar eller sugmaskiner; — kort sagdt; få länge ide all underwisning, all uppfostran och all bildning, all menniskans handel och wandel, hela hennes lif och hennes warelse äro aenomträngda of en fornt frifte lig religiositet, få att hon göres dualig att sjelf wara fin åflagare och sin egen lagskipare, sin egen moralpredikant och sin egen själasörjare; så länge som icke hela samhällsbyganingen är öfwerflyttar från det uti brårdjupet sluttande of en massa parasiter bewexia bälleberget med dess många kryphål och irrgångar, bwarof byggningen snart är underminerar, och i stället uppförd på iemnare planer rad yta och på den af Kristus anwisade jemlikhetens arund: få länge kan icke menniskan tomma i åtujntande af nåpon sann, någon werklig frihet; — om än te aldra witsträcktaste medborgerliaa fris od) rättiabeter blifwa henne tillertända, så är och förblir det dock icke annat än frihet att ockra vå. Framför denna hi het, fom nn i korthet blifwit antyrd, nemligen ten i orrets rätta bemärlelse sanna friheten, fom hos of ännu inryms mes endast inom fantasiens områte, äro åtskilliga förskansninaar uppresto, bland hwilka ten första i ordningen heter religionstwång, den andra penningemwälte, pen tredje byråkrati o. s. w., hwilka förs skansningar måste intagas — icke genom någon fient tlia stormninga, utan med upp lysningens ech öfwertygelsens wapen. (G. T.) Gonzalc; Brava, — —