Norrländska Korrespondenten – 11 augusti 1868, sida 3

dame Firmin med ett småleende, som var smärtsamt, och i hvilket Georges tyckte sig märka någon bitterhet. ypJag vill likväl icke inblandas i kärringsqvaller, tänkte han. Och han återtog: Ursäkta, madame; jag har endast ett par önonblick och händelsevis sett mademoiselle Jacqueline, men jag kan försäkra att hon icke har talat om m:r Firmin utan med vänskap och om er med vördnad. yOch hvarför skulle Jacqueline hysa ovilja eller missaktning för sin faders syster och brorson? Det lif som vi, Louis och jag föra, är indraget och dystert, men det är, Gud vare lof, anständigt, och hela verlden kan se det, ni som icke känner oss såväl som alla hvilka känna oss. Heder är bättre än lycka, monsieur! Ack! om ni sett mig för fyra år redan, skulle ni funnit mig mindre ensam, ty jag hade då omkring mig min man, mio broder och hans dotter, och mina båda söner, Jules och Louis. Jag trodde att ni icke hade mer än en son? vAck! jag har nu icke mer än en son. Min stackars man lemnade mig först, derpå min bror, och sedan min äldste son, min älskade Jules, hvars själ Gud tagit till sig! Hvarje år en ny sorg, monsieur, och sorgdrägt för beständigt! Jaqueline lefver — lafvad