Georges, omen jag tänker på, att alldenstund Louis dröjer så länge, har han sannolikt varit tvungen att gå till m:r. Molineau, mairens biträde. I så fall kommer han icke hem förrän kl. 5. Ni har kanske icke tid att vänta min herre?) Ah! jag har inte brådtom, madame, och jag vill gerna i dag tala vid m:r Firmin. Det är om restauratioaen af rådhuset ... Men, monsieur, den saken rör ju mairen, m:r Fabert. Hvem har rådt er att vända er till min son? Sköter inte m:r Firmin hela ortens angelägenheter? Då jag fått tala med honom, skall han kanske göra mig den tjensten att presentera mig för mairen; det rådet har jag fått af en person som jag ej kan uppgifva för er,ty den hemlighetsfullhet, som hon ålade mig, gäller icke er, madame. Det är, som jag tror, er niec. Jacquline! utropade madame Firmin darrande. Efter et ögonblicks tystnad återtog hon med en rörelse som icke undgick Georges: Jag skulle vara er förbunden, monsieur, om ni icke sade min son, att hans kusin har visat er till honomDberför skall jag nog akta mig, madame, ty hon har sjelf förbjudit mig det.v OÖAhl Hon gjorde rätt, sade ma