Norrländska Korrespondenten – 11 augusti 1868, sida 2

Så göra de alla dagar klockan half fyra, då det icke regnar. De öfva sig i m:r Beautrubins trädgård som ligger midtemellan husen. De ha uppsatt en skott-tafla i deras lindall. Man påstår att de aldrig förfela pricken på tretti eller fyrti steg. — Och om morgnarne fäkta de på värja. Monsieur, ni är från Paris, och jag har hört sägas, att i Paris är man skicklig i allt sådant der; men, ser ni, mir Beautrubin, hvilken likväl endast är hans elev, han mäter sig med alla Parisare på hvilket vapen som helst. Så är det verkligen! Och oss emellan sagdt, kan jag försäkra er, att det icke är rådligt att trampa någon af dessa herrar på foten eller ställa sig i vägen för dem. Georges gapskrattade. Ah! jag förstår, sade han, det är ganska roligt! Er Louspillac och denne Beautrubin, som han har uppfostrat, utgöra på en gång Bellevues stolthet och fasa, inte sant? De äro traktens menageri. Och stolta men darrande visar ni era storskrytares stora tänder för alla resande. Förträffligt! Er lilla köping har sin Cesar, nemligen m:r Louspillac, och den vackra mademoiselle Jacqueline fruktar denne förförare, och den stackars m:r Fermin vågar icke uppträda som hans medtäflare. Men monsieur, jag har icke sagt