fört och mätt dem med sin staf, liksom sergeanterne mäta soldater. Derpå för wred han sitt ansigte, gjorde en mängd stumma bugningar och begabbade dem för deras besynnerliga klädsel. Sedermera öfwergick han från det burleska till det allwarsamma och höll för dem ett tal, hwari han uppräknade alla de fel och laster fom widlåda ungdomen, samt mi fade det behof denna hade att näpfas, rättas od) bildas genom wetenskapen m. m. Slutligen lemnade han det allwarsamma för det burleska eller rättare sagdt tragifomiffa och gjorde dem åtskilliga frågor, hwilka de woro förbundna att förfwara. Men då swintänderna, fom de Hade i munnen, hindrade dem ifrån att göra detta tyligt och begripligt samt twang dem att grymta fom swin, tog han fig deraf anledning att kalla dem med detta namn, gifwa dem några lätta flag på ffuldror: na m. m., beledsagande desfa swar med starpa föreställningar. Derpå framtog han en tång, hwarmed han omfattade deras hals och stakade dem få länge tills tänderna föllo på marten, hwarwid han fade dem, att de på samma sätt de blifwit be friade från fina tänder skulle göra fig af med sina böjelser för ett omåttligt och frossande lefnadssätt, om de moro lärafs tige od) begagnade fig af föreläsningarne wid universitetet. Derpå bortryckte han deras långa öron med förklaring att de genom flit i studier borde undwika att fortfarande lima det djur fom bär dem. Slutligen borttog han deras horn, Ywwiltas betydelse war grofhet och oförffämdhet etc. etc. Derefter framtog han en hyfwel, lät dem den ena efter den andra lägga fig på en bänk och hyflade dem öfwer hela kroppen, sägande, att wetenskaperna och konsterna på samma sätt skulle werka på själen. Efter några dylika högtidligheter i denna pedantiffa och burleska ceremoni fyllde han ett stort kärl med watten och öfwerstöljde dem från hufwud till fötter, hwarpå han wåldsamt torkade dem med en grof trasa. Sedan fareen eller cerez monien med denna twagning war slutad, uppmanade depositorn den hyflade, ffrar pade od) twättade hjorden till ett förän: dradt lefnadssätt, till bekämpande af de oseder, hwilka misspryda själen på samma fött de olila delarne af deras klädnad wan ställt froppen. Derpå förklarade han dem för fria studenter wid universitetet, med det wilkor att de i 6 månader skulle bära jamma swarta tappa och dagligen upp: wakta de äldre studenterna, fom hörde till samma afdelning, lyda deras befallningar och med tålamod upptaga deras gycklerier. Detta kallades penalism och fortfor till en del ända till sednaste tider wid Åbo universitet. Depositionsbefattningen der emot afskaffades redan år 1691. Så länge den warade hade konsistorium tid efter annan fett fig twungen att erinra depos sitorerna det de med större mildhet och hofsamhet skulle utföra fitt arbete. Redan den första depositorn erhöll twenne mector efter fin utnämning en föreftällning inför konsistorium, att ej flå någon få hårdt att han hade skälig orsak att klaga, emedan i sådant fall depositorn sjelf wore underkastad samma straff som hwar och en annan, hwillen handlat emot tfonftis tutionen och konsistorii förbud.