ningar, utom annat, fom inom förfamlingen wädt förargelse. Man wäntar, att barnaföderskors fyrs kotagning må förklaras för en onödig handling, som saknar stöd i Guds ord och förnuftet. Man mäntar, att nu, då folket öfwer allt kan läsa skrift, det må wara tid att kungörelsernas upplåsande från predit: stolen upphör, och att alla slags tilltännagifwanden i stället meddelas i tidningarne, eller, der detta icke kan ske, anslås på passande plats, för att om söndagarne wara tillgängliga för hwar och en, som om dem behöfwer taga kännedom. Man wäntar, att kyrkomötet widtager många åtgärder, fom befrämja en fann frihet i förening med en lefwande fris ftendom.